Utan ansträngning

Delar med mig av en text jag skrivit som jag hoppas kan uppmuntra dig idag. Du räcker till. Utan ansträngning.

Om jag skulle sjunga om dig, vilka ord skulle jag ha? Vilka ord skulle räcka till? Vad skulle jag säga? Jag älskar dig, räcker det? Är det tillräckligt för det som ryms inom mig? Jag älskar dig. Jag älskar dig. Och jag vet att du älskar mig. För du gav ditt liv för mig, och du är här hos mig varje dag.

Böljande gröna vidder av det mjukaste vackraste gräs, ett sus av liv som sjunger i vågor runt mig. När jag går kan jag snudda vid gräset med mina händer. De mjuka topparna rinner mellan mina fingrar. Det är då jag märker det, att du går bredvid mig. Vi vandrar genom stillheten, genom en rymd av gräs och frid, solsken och din närhet. En lång stund går vi och vidderna sträcker sig vida kring oss. På toppen av en kulle stannar vi och sätter oss ned och det viskande gräset delar sig stilla. Jag lägger mig ner på rygg och drar med händerna genom gräset. Din hand når min och jag finner guld. Gräset är fyllt av guld, glimrande i solljuset, en rikedom i din närhet ... mina ögon är fulla av din himmel.

Jag räcker inte till. Jag är inte nog. Alla mina brister hinner ifatt mig och allt jag vill rinner genom mina händer som finaste sand. En dag till. Ännu en natt. Jag är inte nog. Ända vet jag att du är allt. Ändå vet jag att du bär och att jag aldrig faller för du håller mig. Din hand är nog. Det är utan ansträngning, för du har redan gjort allt som behöver göras. Varför skriker jag. Varför springer jag. Ingenting räcker till. Varför stannar jag inte. En vecka till. En dag till. Det räcker inte och sedan har jag gått varvet runt och är tillbaka där jag började. Men om du springer med mig, om du springer och jag vilar, då är målet i sikte. Utan ansträngning för du har redan betalt priset. Utan ansträngning. I frihet.

En dag. En dag ska jag vila. En dag ska jag komma fram. Men om jag lämnar rodret till dig då är jag redan framme. Då vilar jag på en kulle och ser över vidden av oändlig frid och kärlek, och i gräset finner jag guld.

Det finns en stig i gräset, en sträng av guld och den ringlar sig långt i fjärran, en tråd av ljus och gränslöshet, av frihet och liv. Du lyfter den som ett nystan och lägger den i min hand. Du litar på mig att jag går rätt men sen tar du min hand och vi går tillsammans. Vart går tråden? Vart leder du mig? Är det äventyret - en gyllene stig mot himlen med guld längs vägen. Sanning som öppnar himlen. En linje som skiljer det äkta från det oäkta. Sanning från falskhet. När vi ser över dalen böljar gräset som ett hav av glänsande frihet. Genom allt går din tråd av sanning, av ljus som leder mig. När jag tar ett steg öppnar sig din hand och jag sätter mig tillrätta.

Jag vill inte försöka mer, inte arbeta för det som är din gåva. Tusen och tusen guldmynt glimrar i gräset. När jag vilar i din famn. Öppna mina ögon så jag ser sagan omkring mig, dina armar runt mig.

Ingenting är omöjligt för den som tror. Jag tror och lyfter skölden. Du regerar. Konungarnas konung. Livets furste som älskar mig.

En gång till. En gång till stannar jag och ser på dig. Och vi sätter oss ner och ser på stjärnorna, vilar i rygg i gräset och eldflugorna dansar, din lysande tråd rinner upp framför mina fötter och du bär mig ut i äventyret.

En gång till. I evighet.

Jag lyssnar. Och du viskar. Mitt namn. Hemligheter. Tusen sånger om ditt namn. Jesus.